,

Kaos i min hjärna. Ännu större kaos i mitt hjärta. Hit och dit som ett jävla tåg. Jag vet inte var jag står, jag vet fan ingenting längre. Orkar inte denna stora förvirring, men ändå är det bara jag själv som kan lösa den. Vill jag? Eller vill jag bara för att jag kan? Nej. Jag vill när jag inte kan. Är detta då ett undantag? Eller velar jag bara för att jag inte vet? Eller bara för att jag tror att jag vill. Jag tror att jag tror att jag vill. Men varför vill jag inte ibland då? För att jag är rädd? Kanske. Jag vet verkligen inte.

Tacka vet jag att våren är här växelsvis, annars hade det vart depp-mode for real!




Peace, Tess