,

Remeber this?



"Just nu känner jag bara att jag har så jävla mycket grejer snurrandes i mitt huvud. Nu tänkte jag skriva av mig.
Att inte vara självisk. Det är vad jag inte tänker vara. Jag tänker hålla allt piss inom mig och inte öppna mig. Vilket jag alltid annars göra i dessa fall. Alltid. Inte den här gången. För jag tänker inte vara självisk. Du förtjänar inte det. Inte det minsta faktiskt.
Att vara ledsen. Att vara ledsen equals Kelly Clarkson. Jag förstår er chock nu. Men det är ett måste. För att vara ledsen + KC means angryness.
Att vara arg. Underbarare än att vara ledsen i alla fall.
Jag kan inte  s l a p p n a  a v. Det är kind of en omöjlighet. Osjälvisk. Ensamhet. Eller (?)
Frågetecken-inom-parantes är Underbart. Beskriver den största förvirringen någonsin. Just den förvirringen jag känner nu. Att hålla ledsna känslor inne är inte bra. Mina agrissioner kommer imorgon. Nice.
"Tänk på blodtrycket"
Yeah right.
Det jag kommer tänka på att inte vara egoistisk för som sagt. Det förtjänar du verkligen inte. "
Kopierat från thensta 2009-03-04 @ 22:43:23




Förlåt, duvetvem. Kom och tänka på detta inlägget idag. Gud vad jag var ledsen, och igen förlåt. Men allt var verkligen så otroligt oklart. Jag visste ingeting, du visste ingenting. Vi hade ingen aning om hur allt skulle sluta eller börja. Vi visste inte om det skulle vara hemskt, spännande, irriternade, sprudlande, saknande eller tråkigt. Nu vet vi mer, men absolut inte allt. Det värmer när jag iaf vet att du har det bra, det är det ända som kan göra min saknad till en mindre problem. När du berättade om hur tufft du hade det i början fick jag en stor klump i magen. Jag kunde aldrig slappna av och hade en nervös känsla hela tiden. Det var verkligen jobbigt, och ännu mer jobbigt blev det när jag insåg att jag inte heller kunde göra ett smack åt saken. Nu känns allt så mycket lättare, jag kan gå igenom en dag och känna att allt faktiskt är okej. Även fast det inte är så som jag vill. Men det är så som du vill, vilket betyder så mycket mer. Jag har redan börjat förstå hur mycket jag kommer växa av det här. Men om man jämför med hur du kommer göra det finns det inte en gnutta jämförelse. Jag saknar våra "promenader", idag skulle en sådan sitta riktigt bra faktiskt. För jag har verkligen bara suttit här i min röda soffa. Idag har jag tänkt väldigt mycket, ibland för mycket och ibland tyckt för synd om mig själv. Sådana dagar behöver man nog också om man sitter i den sisten jag gör. Det är skönt att veta att jag har andra i min omgivning som faktiskt sitter i samma sits och förstår mig. A, förstå om detta hade inträffat för cirka 2 år sedan. Då hade jag seriöst hoppat ner i din resväska, och om inte leva ett ensamt och oerhört sorgligt liv. Tänk om jag skulle blivit en såndär som vi inte gillar. Jag tror du förstår vem jag syftar på. Gud va jag inte hade varit lycklig då. Men nu är jag det, lycklig. Jag har världens bästa vänner, och en av dom är riktigt speciell, men tyvärr behinner hon sig på andra sidan jorden. Men vet ni vad? Jag är lycklig ändå. Mest för hennes skull. Jag lär mig dag för dag (Lite Mr Proud över den). Och det är det jag menar med att jag kommer ha växt så himla mycket tillslut. Typ världens starkaste, typ Pippi Långstrump(?) Nejmen jag kanske ska börja avrunda. Shit så mycket jag kan skriva nu, helt random. Kanske för att det är ett ämne som är så otroligt relevant och ligger så close to hjärtat så det är inte klokt. Det kag vill säga är väl mest att jag saknar dig. Det har redan gått 13 dagar, tiden går fort.....(?) Inte så långt kvar. (270 dagar 10 timmar 29 minuter och 4 sekunder) Men jag håller ut, som sagt jag är lycklig, och jag har världens bästa vänner, what more could I ask for? Jo, något mer finns det. Men jag har inte tillgången. Jag klarar mig, med ett leende på läpparna. Det är jag känd för. 



                                                         Peace, Tess