,

Jag vill ju att du ska stanna. Men ännu mer vill jag att du ska följa dina drömmar. Hur fan går det ihop? Jag hoppas att man vänjer sig och det blir bättre dag för dag, för om det blir värre blir det inge kul.

När vi väl sa hejdå på flygplatsen var det ingen stor grej. Man fattade inte alls innebörden. Jag antar att jag inte riktigt gjort det nu heller, men jag har ju ändå fattat att du inte är hemma. Allt är så jävla rörigt. Och ingenting vet man. Om tiden kommer gå fort, sakta? Om jag kommer sakna henne tills jag dör eller bara vara glad för hennes skull och bara längta tills jag ser henne igen på flygplatsen den 11 juni 2010. Det jag vet är att jag alltid kommer älska henne och jag kan inte mer än hoppas på att hon har haft sin bästa tid någonsin.  

Jag har en bild i huvudet som går runt hela tiden. När du precis kommit förbi passkontrollen och vänder dig om för att vinka. Den bilden kommer jag se varje gång när jag vaknar och varje gång jag går och lägger mig. Du var så himla lycklig, så jävla underbart att se! Du vill verkligen det här. And no one's there to stop u.

Idag var det sista farvälet. Eller som Anna skulle sagt: "Vi-ses-ju-snart-igen:et" Och defentivit det jobbigaste, även fast vi trots allt hade riktigt kul innan det var dags för hejdåna (Vi-ses-ju-snart-igen:na")

Var tvungen att få ur mig lite. Och Anna, shoppa inte tills du dör nu, för nu tar jag för givet att du kommer hem den 11 JUNI 2010.

Jag älskar dig min kära vän, du kommer ha det bäst. Det vet du.


Peace, Tess