,

Tess, jag förstår dig. Jag är med om exakt samma sak just nu. Men ändå inte.
Du förstår nog, men ni andra behöver inte försöka.
Känslan gnager i en.
Går inte att förklara.
Avundsjuka, men ändå inte.
Försöken att vara glad misslyckas.
Vill inte försöka.
Kan inte tvinga mig själv.

Vill förstå. Vill dela med mig av förståelsen.
Vill visa hur jag känner. Men ändå inte.

Vill att allt ska vara som jag vill.
Är det själviskt?

Känner att jag&Tess är inne på ett no-picture stadie, men det är självklart bara en (två) engångsförteelse(r).

Love, Manda